Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckla dem i hela deras purpurglans, så hade Roxanes
hjerta redan länge gömt en tyst och omedveten
kärlek, som nu vid återseendet af hennes okände
räddare hastigt och bestämdt uppflammade.
Hon kastade sig i Heddas armar, och med samma
liflighet, som hon berättade sitt första
sammanträffande med honom i Paris, berättade hon nu om det
möte, som under Heddas promenad till Vevey egt
rum i Bosquets de Rouvenaz; och hennes höga färg,
hennes blixtrande ögon och hennes otålighet att återse
den unge svenske läkaren voro tillräckliga bevis på
hennes hjertas tillstånd.
Orolig och bestört försökte Hedda att lugna henne
och skingra den fantasi som, länge närd inom henne,
nu fått ett slags verklighet; men den unga
fransyskans lifliga och sjelfrådiga lynne liknade icke den
svenska flickans fromma och undergifna karakter.
Roxane älskade och ville blifva älskad tillbaka,
trots alla de yttre hinder hon kunde möta.
Ingenting i verlden skulle kunna förmå henne att, likt
Hedda, tyst och tåligt underkasta sig förnuftets och
pligtens bud, att stilla och utan klagan draga sig
tillbaka vid den älskades likgiltighet eller glömska.
Roxane tycktes deremot i hvarje ögonblick, med samma
diktatoriska passion, som hennes namne den turkiska
sultaninnan i Racines tragedi, vilja utropa: "S’il
m’aime, dès ce jour il me doit épouser!"
Den ena af dessa qvinnor tycktes skapad för
familjelifvets enformiga och stränga pligter, skapad
att en dag blifva en aktad och älskad maka, en
tillbedd mor, den andra att blifva en hängifven och
förtjusande älskarinna, en hjeltinna, en martyr
kanhända för sin kärlek, men hon kunde icke försaka
den, icke offra sin lycka och älska ännu.
Dagen derefter hade Hedda måst följa sin vackra
elev till parken vid flodbrädden; och hon kunde
dervid icke neka sin landsman en viss högaktning och
deltagande, då hon observerade den takt och
grannlagenhet, hvarmed han mötte den unga flickans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
