Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han var långt ifrån att i henne misstänka en
landsmaninna, eller under hennes stora sjal ana de
varma, liffulla slagen af ett ännu mer trofast och
älskande hjerta än det, som lånade sin eld åt
Roxanes vackra ögon.
Dag efter dag förgick på detta sätt. Elisa
hoppades ständigt att se fru Sarassin återkomma,
under det Roxane nästan fruktade detsamma, ty en
ganska bestämd aning sade denna, att hennes mor
alls icke skulle vilja utsträcka sin tacksamhet mot
dotterns räddare så långt, som den unga flickan
önskade.
Den stackars guvernanten var emellertid i en
rätt brydsam belägenhet: hon hade visserligen icke
fått något bestämdt uppdrag att bevaka sin elev och
skydda hennes hjerta, men den tillfällighet, som just
nu under moderns frånvaro kommit detta hjertas
länge närda eld att uppflamma, skulle troligen läggas
på den oskyldiga sällskapsdamens ansvar, ehuru denna
icke förmått något mer än att med oro bevittna
densamma.
Då Roxane derför, mer än tvänne veckor efter
markisinnans afresa, ändtligen fick ett bref ifrån denna,
som bestämde deras hemfärd till Paris, var det med
mycket blandade känslor, som Hedda mottog
underrättelsen, att hon skulle följa sin vän till Genève,
der fru Sarassin väntade dem; och när Roxane
gråtande kastade sig i hennes famn, var Hedda lika
orolig som hon och kände sig nära att äfven
utbrista i tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
