Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändtligen ställa till någon förargelse; herr Désor
röker aldrig och han skall känna er nedriga tobak,
när han återkommer ... fort, gif er af, om ni icke
vill att jag skall ropa på hjelp utåt gatan."
"Se så, förifra dig icke, min lilla vän," svarade
herr Fredrik Rosenhein, blåsande tobaksröken framför
sig, som om han varit i sina egna rum. "Jag skyndar
ju allt hvad jag kan ... Hvem skulle kunnat tro att
det här skulle utveckla sig så förb ... enkelt? ... Jag
fick icke ens tillfälle att kasta ut advokaten genom
fönstret eller låtsa att enlevera min kära tant,"
tilllade han, helt förargad, som det tycktes, öfver det
förlorade tillfället till ett bullersamt och skandalöst
uppträde.
"Gå er väg!" utropade Amalia, fläktande med
förklädet, för att bortjaga röken, och öppnande fönster
och dörrar med brådskande ifver.
Några ögonblick derefter vandrade den tyske
studenten, med den himmelsblå mössan neddragen
nästan på näsan, hvisslande och sorglös framåt gatan,
spejande åt alla håll, för att kunna upptäcka någon
den minsta anledning att göra odygd, men lyckades
endast att knuffa en bagarskylt på sned och med
sin långa pipa slå benet af en stackars katt, hvilken
tycktes vara ute och spatsera i samma
äfventyrslystnad som han sjelf.
Detta var emellertid hans sista bravur i Genève,
ty morgonen derpå reste han sin väg, lemnande helt
hastigt den lärde professorns filosofiska vishet,
kanhända mer belåten med den upptäckt, han gjort i
advokatens sängkammare, än han skulle blifvit genom
professorns slutkonst.
Den stackars markisinnan hade emellertid från
början till slutet af sin resa haft den grymmaste
otur; och det var en verklig lycka, att hon
åtminstone ännu var okunnig om, att det missöde, som
mött henne i Bern, äfven följt henne till Genève.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
