Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man i alla fall aldrig sagt något annat, än hvad som
tänktes och sades med mindre pretention för flere
tusen år sedan ..."
"Det har en gång åt de dödliga blifvit utmätt
ett visst mått af sanning och ljus, och alla våra
sträfvanden att öka detsamma äro troligen icke annat än
fåfänga illusioner; men att tillegna sig välsignelserna,
af denna utmätta portion och att underkasta sig dess
konsekvenser är på en gång vår sällhet och vår
pligt ..."
"Din filosofi är åtminstone anspråkslös."
"Tyst! ... Jag tyckte mig höra fotsteg i gräset,"
inföll Alf, afbrytande och sträckande sig fram.
De båda vännerna hade lagt sig alldeles invid
ruinen i det höga gräset, och skuggan af de
nedhängande grenarne dolde dem helt och hållet. Astley
gaf icke mycket akt på Stjernes afbrott och såg helt
likgiltigt, att denne reste sig till hälften och med
uppmärksamhet betraktade en karl, som kom på
gångstigen genom ängen och gick förbi dem.
Han var kort och axelbred, klädd i en grå
sommarrock, vida linnebyxor, skor och en grön
saffianskaskett på hufvudet; han liknade en förpaktare eller
vingårdsman i trakten och egde ingenting annat
anmärkningsvärdt än sina ögon, som voro mycket
ljusblå, utstående och skefva, så att, då det högra
betraktade aftonrodnaden i vester, tycktes det venstra
vara fästadt på Dent d’Oches snöbetäckta spets midt
framför honom.
Innan han hunnit ned till stranden stannade
han, såg sig omkring, liksom han sökt någon eller
ville öfvertyga sig att han var ensam, och Alf gjorde
i detsamma ett tecken åt Astley att hålla sig stilla
och tyst.
Strax derefter klef han ut på stenarne några
alnar ifrån dem, utan att, som det tycktes, hafva
märkt deras närvaro.
Han lösgjorde den båt, som legat der förut, och
var inom ett par minuter långt ute på sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
