Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dynor, öfverklädda med rosigt kattun, hvilka man
fordom förstod att göra så beqväma utan både
resårer och lutande ryggar.
Markisinnans bref hade nyss anländt, och med
hufvudet lutadt emot sin väns bröst och ansigtet
öfversköljdt af tårar, ventilerade nu Roxane den
förkrossande befallningen, att lemna det gamla slottet
och på samma gång den man, hon älskade, utan att
ännu veta med visshet, om hennes kärlek var
besvarad och utan att ens kunna få råka honom och taga
afsked af honom.
I våra dagar är det icke brukligt, att en "väl
uppfostrad" flicka vill medgifva, ens för sig sjelf, att
hon älskar en man, som ingenting gjort för att vinna
hennes tycke, men vid denna tid höll man icke så
strängt på den qvinliga värdigheten i detta fall;
hvarom våra mödrar och mormödrar, hvilkas ton och
smak till stor del bestämdes af deras tids romaner,
kunna berätta oss förvånande exempel.
Roxane grät således helt barnsligt och öfvergifvet,
och Hedda hade mycket svårt att finna några
tröstegrunder för en sorg, som hon ansåg temligen
hopplös och oförnuftig.
Den svenske läkarens sätt och uppförande hade
varit så öppet och okonstladt, så fritt från äfven det
minsta bemödande att Väcka eller underhålla den
unga flickans böjelse, att Hedda med fullt skäl trodde
honom helt och hållet likgiltig derför, men fåfängt
sökte hon i följd deraf att framkalla. Roxanes
stolthet och qvinliga sjelfkänsla.
Den, som älskar, erkänner intet annat domslut
än sitt eget och tror sig ega en säkrare måttstock än
hela den öfriga verlden.
Roxane hade hvarken ertappat en blick eller
hört ett ord, hvilket hon kunde antaga såsom bevis
på den kärlek, hvarefter hon längtade, men hon anade
likväl att den fanns, himlen vet genom hvad för en
obegriplig sympati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
