Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någonting, som icke kan förklaras, som likt etern
existerar utan att kunna bevisas, utan att hvarken
kunna mätas eller vägas eller synas eller kännas,
någonting som, trotsande alla föresatser, tränger genom
hjertat och ögat och uppfyller själen, liksom etern
fyller universum, hade genom den unge doktorns
blotta närvaro meddelat Roxane denna farliga
hemlighet.
"Hvilket besynnerligt folk, det svenska måtte
vara!" utropade Roxane, borttorkande tårarne och
betraktande med tankfull undran Hedda, som nyss
förtrott henne, att hon sjelf var Stjernes
landsmaninna, utan att likväl yppa någonting om sin historia.
"Du säger att han skulle sörja öfver min kärlek och
tillbakavisa den, om jag sagt honom att jag älskar
och aldrig kan glömma honom?"
"Naturligtvis; om han är en hederlig karl, skulle
han vid denna bekännelse fly ifrån dig och lemna
dig för alltid, då han icke delar din känsla," sade
Hedda och strök sakta och smekande undan de
krusiga, svarta lockarne, som oredigt och fuktiga af tårar
fallit ned öfver Roxanes panna.
"O, min Gud! Hur illa du känner kärleken.
Om jag för en fransman gjorde denna bekännelse, så
skulle han falla till mina fötter och svara mig en
evig tillbedjan ..."
"Jag tviflar icke derpå, men du, skulle du tro
på detta löfte och denna så hastigt framkallade
kärlek?"
"Ja, hvarför icke?" svarade den unga flickan
något dröjande.
"Arma barn, då är det du, som icke känner,
hvad en uppriktig kärlek innebär. Om du mottoge
och litade på ett dylikt lättsinnigt löfte, så skulle
du snart erfara dess ringa värde; man skulle icke
gifva det för annat än att bryta det och lemna dig
åt sorgen och kanske ångern. Hös mina landsmän
är galanteriet icke så allmänt som hos er, ty hedern
har der ännu ett rum i tänkesätt och seder."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
