Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen menniska har väl emellertid någonsin rest
till Hamburg för dess romantik eller för att helt
stilla och makligt en sommarmorgon promenera utåt
den långa Damthorwall och förtjusas af bofinkarnes
sång i de skyhöga träden och qvittret af de
gulnäbbade, skiftande stararne, som spatsera i det
daggiga gräset på den tvärbranta stranden, ända ned i
Alsterkanalens grunda vatten — förirra sig i de
smala och krokiga gränderna omkring "Dragonenstall"
och "Kehrwieder" eller sitta drömmande på den lilla
mörka beskuggade gården till den forna
klosterkyrkan S:t Anscharius vid Wallentinenkampf, der
midt i den moderna bullrande staden man tycker
sig med ens förflyttad till medeltidens dystra och
vilda lif.
Allt det der tillhör icke de vanliga
samvetsgranna resande, som med den röda Baedeker i handen
och en "Dienstman" bredvid sig, brådskande och
uttröttade, skynda ifrån den ena "märkvärdigheten" till
den andra, för att åtminstone hinna få en förvirrad
aning om allt det officielt sevärda, som fins i hvarje
stad, innan de med lugnt samvete kunna lemna
densamma. Ett sätt att resa, som medför ungefär lika
mycket nöje och kunskap, som att studera
reshandboken hemma i sitt eget rum.
En person, som åtminstone icke tycktes tillhöra
dessa jägtade turister af profession, stod en
eftermiddag på våren, tio månader efter den qväll, då
fröken Sarassin försvann från det gamla slottet i la
Tour de Peilz, på den smala bryggan öfver
Dower-Fleth, en af dessa många egendomliga kanaler, hvilka
genomskära södra delen af Hamburg, i närheten af
S:t Katharinenkirche.
Han tycktes deremot gifva sig mycket god tid,
och det var med en blick af så mycken tankspridd
envishet, han betraktade de gamla ruttna
tunnbottnarne, skosulorna, lerskrällena och den döda katten,
som i gyttjan på bottnen af kanalen helt nyss genom
ebben blifvit synliga, att man nästan skulle kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
