- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
382

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Jag beklagar mig icke ... har jag någonsin sagt
någonting? ... Himlen bevare min tunga ... jag tiger
som grafven ..."

"Men ni är blek som en nytvättad skjorta och
ser eländig ut ... ni bär på någon hemlighet, fru
Ditt, det finner jag nogsamt, och ni kan gerna
anförtro er åt en gammal vän som jag ..."

"Ack, ack! ... tala icke till mig ... fresta mig
icke att samla olyckan öfver mitt hufvud!" snyftade
hushållerskan, hvars tårar, som hon med sitt förkläde
fåfängt sökte hämma, nu utbröto med våldsamhet.

"Jag skall uppriktigt säga er," återtog Wenzlav
sänkande rösten, "att jag icke är mera belåten än ni ...
jag fruktar min stackars husbonde kunnat göra ett
bättre val, och hans svåger, som kom hit i förra
veckan, den der fule skefögde professorn, tycker jag
alls icke om ..."

"Men han är åtminstone en menniska af kött
och blod som vi ..."

"Ah, hvad anser ni då friherrinnan för? ... En
påklädd halmkärfve kanhända?" inföll kammartjenaren
skrattande.

"Tyst! hörde ni icke någon i korridoren?" sade
fru Ditt hviskande och smög sig bakom honom.

"Men säg mig då hvad ni fruktar ... Ser ni
spöken på ljusa dagen?"

"Ja, ja, både natt och dag ..." mumlade den
stackars qvinnan darrande och fattade om Wenzlavs
arm, den hon fasthöll. "Det blir min död, jag
känner det ... Hon ser på mig med sina förskräckliga
ögon, och hon vet hvad jag tänker ... hon har
förbjudit mig att tala eller ens nämna hennes namn ...
Milde S:t Patrik! hvilket är väl detta namn
egentligen? Jag ryser dervid ... Hon har förbjudit mig
att någonsin lemna detta slott; befallt mig att blindt
lyda henne och, om jag icke gör det, om jag skulle
glömma eller trotsa hennes befallningar ..."

"Nå väl, hvad då?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free