Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Då ar jag förlorad till själ och kropp ... Ack,
jag visste redan hvad hon gick för, innan hon drog
bort med vår stackars husbonde! ... Hur hade hon
väl kommit hit? Hur kunde hon vara öfverallt i hela
slottet som en ande? Hvarken murar eller lås stängde
henne ute ... jag såg henne öfverallt, ända invid min
egen säng i nattens mörker ... Jag vet, att hon nu,
i denna stund, hör mig, att något förfärligt händer
mig för dessa mina ord, men jag måste en gång tala
till er och säga er hur det står till ... Varna er
herre, Wenzlav, bed honom hemta hit kyrkoherden
med vigvatten och rökelse, för att rädda oss och hela
slottet ifrån denna hexa ... Heliga Guds moder! Visste
jag icke det. Se der! Der är hon! ..." tillade den
arma fru Ditt hastigt och knappt hörbart, darrande i
alla lemmar och stirrande mot dörren, som i detsamma
helt sakta öppnades och visade slottets unga
herrskarinna, den sköna Mylitta, stående på tröskeln.
Med ett halfqväfdt anskri rusade hushållerskan
in i sitt rum, slog dörren igen om sig och föll, halft
sanslös af förskräckelse, ned på sin lilla bönpall
framför en ful madonnabild derinne.
"Jag fruktar hon blir vansinnig ..." mumlade
Wenzlav, som likväl med orolig och villrådig min
afhört hennes förvirrade förtroende.
Den syn, som skrämt den stackars hushållerskan,
tycktes emellertid vara ingenting mindre än
fruktansvärd; den unga friherrinnan — klädd i en lång, hvit
morgonrock, hvars vida kjol och spetsgarneringar hon
hopsamlat för att kunna gå utför trappan och höll
upplyftad som ett draperi omkring sig — syntes i
dörren emot den mörka bakgrunden af förstugan. Hon
var rosig och fager som den soliga nyfödda morgonen
sjelf, hvars strålar ifrån fönstret i detta ögonblick
föllo öfver hennes ansigte och öfver det blonda, ännu
icke ordnade håret, som till hälften hängde ned öfver
hennes axlar, till hälften doldes under en liten hvit
spetsmössa och glänste och skiftade som brons i den
lifliga belysningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
