Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"L’homme n’a rien de plus inconnu autour de
lui que l’homme mème," säger Lamartine, och denna
sanning känna vi troligen alla. Det är endast
okunnigheten eller tanklösheten, som tror sig veta och
kunna motivera alla de sällsamma och stridiga
uppenbarelserna i menniskosjälen; vi kunna icke ens
bestämma den punkt, der organismens inflytande
upphör och den moraliska friheten begynner; ty vi
förblanda oupphörligt de fenomen, som bero af
nervsystemets verksamhet och dem, som ega var andlighet
till grund.
Alla spekulationer härom vrida sig i en ring,
och filosofernas hårdragna och tillkrånglade system
reda och bestämma denna sak icke stort bättre, än
den enfaldigaste bondes instinkt.
Ju mera vi söka att analysera vårt eget jag,
desto mera aflägsnar det sig ifrån oss, och förvirrade
öfver de motsägelser, vi påträffa, sluta vi helt
ödmjukt med samma bekännelse som Lamartine.
Hvad vi veta är emellertid, att i hvarje hjerta,
hur domnadt och förderfvadt det än må vara, finns
likväl en punkt af ljus och ömhet, der den sista
gudomliga gnistan dröjer qvar, gömd och okänd af
hela verlden, ofta till och med för den, som sjelf bär
den inom sig, men slutligen framblixtrande vid den
tillfälliga beröringen med någon hemlig talisman, som
röjer dess tillvaro.
I Mylittas ögon, som nyss så mästerligt gjutit
falska tårar, syntes nu en mild och fuktig glans, då
de fästes på bilden i den fula dosan, och hon
hviskade med ett uttryck af stilla sorg:
"Hvad det liknar min stackars Daniel! ... Min
stackars Daniel!" upprepade hon långsamt och
drömmande, i det hon tillslöt asken och gömde den vid
sitt bröst.
Ett ögonblick derefter drog hon på klocksträngen
i rummet, och då Annette visade sig i dörren, sade
hon med sin vanliga ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
