- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
427

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fru Sarassin gjorde en vänlig afskedshälsning,
som Mylitta helt vördnadsfullt besvarade, och de
båda svägerskorna skildes åt som de bästa vänner.

*



Då markisinnan lemnat rummet, lade den
känslofulla enkan begrundande fingret på läpparne, fästade
ögonen med ett eget uttryck på dörren, hvarigenom
hennes svägerska nyss försvunnit, och mumlade sakta
för sig sjelf:

"Hon vill bevaka mig ... och jag vill icke lemna
henne ur sigte ... förträffligt! ... Hon har rätt, vi
äro bundna vid hvarandra, men det ger i alla
händelser en viss trygghet att hafva en markisinna
insnärjd i samma nät, som omger en sjelf ..."

Mylitta satte sig ned, försjunken i djupa tankar,
ty minut efter minut förgick, utan att hon ändrade
ställning. Slutligen hviskade hon, tydligen utan att
veta derom, och gifvande vika för tankarnes
liflighet:

"Jag har nu tillräckligt band på dem båda; de
måste tiga ... och jag skulle kunna befria mig ifrån
den — plåga, som ... men ... jag vågar icke; och för
hvarje dag blir vådan större af detta olyckliga
tvång ... Ah! jag tycker mig höra suckar och
snyftningar öfver allt i dessa gamla murar ... det är en
svaghet, en inbillning ... O! att jag aldrig kommit
hit ... Om det är svårt att inkomma i ett dylikt
gammalt näste, så är det ännu svårare att komma
derifrån."

Hon suckade och steg häftigt upp, för att
undkomma sina egna tankar; då hon reste sig, föll
någonting ned på golfvet vid hennes fötter; det var en
liten platt och ful tenndosa. Hon lutade sig ned
för att upptaga den, öppnade locket och framtog
derur ett miniatyrporträtt, utan infattning och med
glaset endast fastsatt genom en pappersremsa,
fastklistrad vid elfenbenet, på hvilket det var måladt.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free