Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
principals, David Schmierers enka, har jag antagit detta
namn i affarsverlden."
Det förhöll sig verkligen så, som Meyerkopf sade.
Ingenting kan vara mera sannt, än att de
vigtigaste faktorer vid all framgång här i verlden äro
tålamod och ihärdighet, och att hvarje menniska med
ett gifvet mål, ett uteslutande intresse, detta må nu
vara hvilket som helst, nästan alltid skall hinna det.
Den gamle köpmannen David Schmierer i
Hamburg egde, liksom många af hans yrkesbröder, detta
lefvande intresse för handeln, som gör den till
ändamål och icke till medel. Han var lika stolt öfver
sin firma som adelsmannen öfver sitt stamträd, och
bibehållandet af David Schmierers namn och anseende
var icke någon personlig fåfänga, utan snart sagdt
hängifvenheten för en idé.
Han hade olyckligtvis inga barn, och då han
hos sin lille ödmjuke och fule reseexpedit upptäckte
samma uppfattning, samma medfödda talang och blick
för affärer, samma kärlek till yrket för yrkets skull,
som hos sig sjelf, ämnade han, efter att först hafva
gjort honom till kassör, att taga honom till sin
kompanjon; men ett slaganfall, som förlamade hans
krafter och hotade att återkomma, förändrade hans
planer till bibehållande af firmans anseende.
Hans hustru var mycket yngre än han sjelf.
Hon var en ljushårig, långsam, fet och passiv fru,
som aldrig varit utom Hamburgs murar längre än
till Blankensee, som ansåg Altona för en utländsk
stad och de gyttjiga "Fletherna", omkring sin fars
magasin och sin mans präktiga hus, för det
vackraste vatten, man kunde se, och då David Schmierer
inkallade henne till sin dödssäng och föreslog henne
att efter sorgårets slut gifta sig med Samuel
Meyerkopf, såsom den värdigaste att bibehålla hennes stolta
och aktade namn, gjorde hon alls ingen invändning
deremot.
Köpmansdottern och makan uppfattade lika väl
som en adelsdam eller drottning sin pligt att, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
