Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverraskningen var allt för stor och häftig.
Mylitta blef likblek, tog ett steg baklänges vid sin
mans åsyn och skulle utan besinning hafva flytt
såsom för ett spöke, om icke Stjerne med kraftig
hand hade fattat om hennes arm och dragit henne
in i rummet.
Det behöfdes emellertid icke många sekunder,
innan den utomordentliga djerfheten och spänstigheten
af hennes lynne återkom, och hon sade med helt
förändrad och konstlad röst:
"Släpp mig, min herre! ... eller jag ropar på
hjelp ... Men kanhända han är vansinnig!" tillade
hon med väl spelad förskräckelse.
"Spara dina barnsliga konster, Mylitta!"
hviskade Stjerne harmsen och förebrående. "Jag tänker
icke qvarhålla dig längre, än tills jag hunnit säga
dig att jag i afton klockan elfva kommer till dig ...
Om jag icke finner dig, svär jag att i morgon hos
myndigheterna i staden reklamera dig såsom min
hustru, såsom bedragerska och skyldig till tvegifte ...
förstår du mig? ... har jag talat tydligt nog? ...
Gå! ... Jag hör miss Douglietz komma tillbaka, och
jag vill icke i hennes ögon blifva din medbrottsling
genom att låtsa icke känna dig."
Mylitta öppnade läpparne, liksom hon ämnade
säga något, men öfvertygad att hennes spel i detta
ögonblick var förloradt, vågade hon icke forcera saken,
ty en viss eld i Stjernes vanligen så milda ögon sade
henne, att hans hotelse var allvarlig och
fruktansvärd. Hon lät honom derför hastigt föra sig ut
genom dörren igen och skyndade, med af vrede och
förskräckelse bevingade steg till sina egna rum.
Alf hade knappt hunnit tillbaka till sin plats
och någorlunda lugnat sig, innan Elisa återkom och
bad honom följa sig till markisinnan, som väntade
honom.
Hon hade lemnat dörren till salongen öppen,
och Stjerne, som såg fru Sarassin komma öfver
golfvet emot sig, skyndade att möta henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
