Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att skrifva. Hon tycktes vare försänkt i djupa
tankar, än sammandrogos hennes ögonbryn och ögonen
slötos liksom för att tvinga tillbaka de tårar, hvilka
ofrivilligt samlats deri, än flög en rosensky öfver
hennes panna, och än sänktes hufvudet med en
suck i handen; hon bortlade sitt bref med oro och
villrådighet, men återtog det strax derpå, hoplade
och förseglade detsamma.
Till hvem hade hon då skrifvit, och hvad
innehöll väl detta bref, som tycktes bringa så mycken
tvekan och oro åt den lugna och passionfria miss
Elisa? Det var till lord Astley Hawerfield, och efter
hennes mening skulle det vara afgörande för hela
hennes kommande lif och lycka.
Det var skrifvit med hela den varma
vältaligheten af en lång och trofast kärlek, men det var
icke undertecknadt med hennes namn, och hon
behöfde icke frukta, att Astley hvarken af stil eller
koncept skulle igenkänna sin ungdoms älskarinna, ty
han hade knappt sett en skrifven rad af denna, och
man kunde gerna säga att hon icke ens egde någon
stil vid den tid, de vexlade trohetslöften i Skurups
prestgård, då nästan hela hennes bildning hade
blifvit gjord efter Astleys bortresa. Elisa Douglietz
liknade i sjelfva verket lika litet Hedda Grip, som lord
Hawerfield liknade Astley Cameron.
Hon hade med en sällsam energi utfört sin plan,
att okänd följa och bevaka den, som hon icke kunde
upphöra att älska; gynnad af händelsen, hade hon
ofta vistats i hans närhet, utan att blifva upptäckt,
och med fullkomlig själsnärvaro och klokhet hade
hon vetat att undgå de tillfällen, då de kunnat träffas
och hon blifva igenkänd.
Hon var nu tjuguåtta år och ansåg sig sjelf
såsom särdeles gammal och resignerad, men så länge en
qvinna älskar, är hon i verkligheten hvarken det
ena eller andra.
För ett par dagar sedan hade hon fått faster
Petronellas bref, och den sorgsna tonen deri väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
