Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hon får aldrig komma ur detta rum," inföll
Mylitta hastigt och beslutsamt.
"Nej; åtminstone icke lefvande."
De båda syskonen hade vexlat dessa ord på en
obegriplig dialekt, under det de utbytte blickar af
dödsångest och vild beslutsamhet, hvilka läto Roxane,
som ända hittills stått orörlig, nu fullkomligt fatta
hela vådan af sin belägenhet.
Hon öppnade läpparne till ett rop och ämnade
springa till dörren, då Hiram hastigt med en
egendomlig rörelse sträckte fram armen emot henne och
skulle troligen i ett ögonblick hafva dödligt träffat
hennes tinning, om Mylitta icke fattat om hans arm
och derigenom mildrat slaget af det fruktansvärda
vapen, som han uppdragit ur fickan, och som just
var detsamma, hvilket Wachereau hittat i båten.
Det träffade emellertid tillräckligt hårdt för att
utan ett ljud lägga den unga flickan sanslös för hans
fötter.
"Om du har dödat henne, så upptäcker jag allt!"
utropade Mylitta med dämpad röst och kastade sig
ned bredvid Roxane på golfvet.
"Inga barnsligheter nu! ... Var tyst! ... Jag hör
någon gå der ute," hviskade Hiram hastigt på samma
besynnerliga språk, lånadt ifrån Newyorks uslaste
tillhåll, och närmade sig med ängslan till
salongsdörren.
"Det är troligen Annette ..."
"Kan ingen komma in den andra vägen genom
sängkammaren?"
"Nej, du stängde ju dörren till korridoren?"
"Man knackar! ... Lyssna hvem det är ..."
Det var den unga baronessans nyss anstälda
kammarjungfru, som medföljdt från Bern och som nu
med halfhög röst utanför dörren framförde något
budskap till sin matmor.
"Det är bra ... Jag behöfver ingenting ... Jag
är redan till hälften afklädd," svarade Mylitta så lugnt,
som om ingenting passerat, och lyssnade sedan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
