Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häpen öfver den oförtjenta och oförstådda lyckan att
finna den, känner han sig med ens, i hängifvenhetens
och kärlekens mod, stark och pånyttfödd.
Roxane kände ganska väl de kristna dogmerna,
hon hade temligen noggrant fingrat på sitt radband,
mumlat sina böner och afhört messan regelbundet,
som det anstår en sedesam dam af verld, men hon
hade aldrig förr känt en skymt af den känsla, som
nu i hennes öfvergifvenhet och nöd, lik en mild och
stilla månglans, utbredde sig öfver hennes själ.
Hon lade hufvudet tyst och ödmjukt ned mot
jorden, likgiltig för dess smuts och kyla och beredd
att lida med tålamod vid den räddande upptäckt, hon
gjort, att det var en gudomlig fader och icke
menskliga fiender, som danat hennes öde.
Det är denna underbara tanke, som skapat
hjeltar, martyrer och nästan öfvermenskliga krafter och
som dikterat dessa sublima ord: "Du död, hvar är
din udd? Du graf, hvar är din seger?" hvilka hon
visserligen ofta hört såsom ett religiöst axiom, men
som först nu i dödens närhet, under lidandets
qvalfulla natt fick lif och själ och blef en hänryckande
uppenbarelse, en strålande sanning inom hennes eget
hjerta.
Tårarnes välgörande flod strömmade nu först ur
Roxanes ögon, hon grät, men icke våldsamt och
otåligt, som hon fordom gråtit öfver småsaker, och
slutligen förvandlad, uppvaknad som ur en lång sömn,
steg hon upp, för att ändtligen med sans och
reflexion undersöka sitt fängelse och besinna sitt
möjliga öde.
Vid åsynen af de förråd, man samlat omkring
henne och som häntydde på en lång fångenskap, hade
den brinnande svafvelstickan fallit ur hennes hand,
den glimmade en sekund och lemnade henne sedan
åter i det djupa mörker, hvari hon nu tyckte sig
hafva tillbragt en omätlig tid, bedömd efter de känslor
hon erfarit, den förfärliga kris hon genomgått, och
den slutliga tröst hon funnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
