- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
592

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fasan för den själlösa, mekaniska "kraften", den
blinda slumpen, detta monster, som, likt vattenhjulet
eller den kolossala hammaren i ett jernverk, griper
och krossar oss obevekligt, denna fasa har ännu intet
menniskohjerta kunnat uthärda; föreställningen derom
frampressar först ett skri af raseri och ångest och
qväfver sedan detta skri i den mörka, vansinniga
förtviflans afgrund; men ur detta kaos framgår ändtligen
ljuset och träffar våra halft stelnade ögon; den
oändliga kärleken har vidrört oss! den lefver! den finns!
Vi äro räddade; och det bibliska uttrycket, denna
förfärliga och tusen gånger betviflade fras: "Den,
som icke tror, han skall dö," är på en gång
bekräftadt och förklaradt, ehuru icke enligt Symbolum
Athanasianum.

Minuter och timmar hade förgått för Roxane
under denna kris. I en dof och halft medvetslös
domning hviskade hon maskinmessigt utan någon
reflexion, med skälfvande läppar dessa ord, som
minnet mekaniskt återförde till hennes själ, de sista ord,
som hon hört Elisa uttala:

"Heureux, heureux mille fois
L’enfant que Seigneur rend docile à ses lois!"


Hon upprepade dem först tanklöst, nästan
omedvetet, men alltsom deras mening klarnade och hon
fattade den enkla, men djupa betydelsen deraf, fyldes
hennes arma, af förtviflan halft brustna hjerta med
en underbar ro, som räddade henne ifrån vansinne.

Undergifvenhetens första välsignelse göt sig öfver
hennes själ, och ödmjukhetens hemlighetsfulla och
underbara kraft, hvarom Elisa talat, hvilken Roxane
hittills aldrig uppfattat eller ens velat förstå, började
skymta fram i den hemska natten omkring och inom
henne.

Anden, plågad till det yttersta, utträngd till
den sista randen vid förtviflans afgrund, reser sig
med ens från jorden för att söka himlen, hvarmed
han hittills kanske icke egt någon gemenskap, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free