Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Instinkten, eller en känsla af medlidande i
Mylittas kanske icke helt och hållet förderfvade hjerta,
hade sagt denna, att dessa rader, skrifna af hennes
hand, skulle vara det bästa sätt att skingra mörkret
och rena luften för den stackars fången der nere
under jorden.
Roxane sammanknäppte också sina händer i
ödmjuk och oändlig tacksamhet; tårar af glädje rullade
sakta utför hennes bleka kinder. Hon hade aldrig
förr i sitt glada, fria lif gråtit af glädje eller
tacksamhet.
Hvad anledning hade hon väl emellertid att lita
på detta löfte och känna sig lugnad deraf? Ack,
hvar och en, som sjelf någon gång hänryckts af ett
oförmodadt hopp om räddning från ett stort lidande,
vet att detta hopp icke behöfver stora garantier, och
att, äfven om det sedermera bedragit, man ännu är
tacksam för den tröst och kraft, det skänkte i den
stund, då det upplyste vårt hjerta.
Långsamt och matt, men med resignation,
började hon ordna sitt fängelse för att göra sin
omgifning så dräglig som möjlig — det är qvinnans
första nästan mekaniska omsorg; hon lade alla
soffdynorna ofvanpå madrassen, för att få sin bädd högre
ifrån det fuktiga golfvet; undersökte alla de saker,
man lemnat henne, och insåg, att allt sedan hon
infördes i denna håla, hade dörren troligen aldrig
öppnats, ty hon upptäckte snart jernluckan derpå, och af
de sammanhopade förråden strax der innanför på
golfvet förstod hon, att man inskjutit dem genom
denna.
Med locket till lådan, hvari vaxljusen lågo,
begagnad till skyffel sökte hon att undanskaffa den
lösa jorden, uppfylld med förruttnade trästycken,
tygtrasor, stenar och rostigt jern, som kanske en gång
varit fjättrar för varelser, ännu uslare och
olyckligare än hon.
Då alltsammans var hopfördt i en hög vid
muren, utbredde hon som matta den filt, man lemnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
