Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne, och försökte slutligen att smaka en bit af
det bröd, som redan till största delen var gammalt
och torrt.
Huru lång tid hade väl förflutit sedan den
olyckliga qväll, då hennes egen obetänksamhet fört henne
upp i onkelns rum, och händelsen gjort henne
delaktig af en hemlighet, som varit nära att kosta
hennes lif och som hon nu betalte med sin frihet?
Roxane grubblade förgäfves härpå, ty tiden fanns icke
mera till för henne, annat än som en mörk, oformlig
massa, utan skiftning af natt eller dag.
Hon återkallade i sitt minne, med minutiös
noggrannhet, hvarje omständighet: hur hon genast
igenkänt den fruktansvärda qvinna, hvars minne varit
hennes barnsliga fantasis skräckbild; Mylittas, i
Roxanes tycke, ohyggliga skönhet hade gjort ett
outplånligt intryck på hennes sinne, dessa skygga, skiftande
ögon, som hon sett vid lampskenet i Paris, detta
grågröna, glänsande hår och denna sällsamma
genomskinliga blekhet hade hon aldrig kunnat glömma och
hade svårt att med denna bild förena den
mensklighet, som återhållit mördarens arm, och nu i
fängelset visat deltagande för henne.
Hela scenen i kabinettet, ehuru spelad inom
qvällens djupa skymning, stod klart för den unga flickans
minne; hon kände engelska språket tillräckligt, för
att ganska väl fatta hela den intrig, som här
afslöjats, och som gjort den dåliga qvinnan till hennes
onkels hustru och blifvande arftagerska, och ehuru
Mylittas föregående giftermål var henne obekant, var
likväl den upptäckt, hon gjort, tillräcklig att motivera
de båda brottslingarnes fruktan.
Roxane insåg allt detta, och ju mer hon tänkte
derpå, desto mer bleknade det hopp om räddning,
som brefvet väckt.
Liksom kylan och fuktigheten i ett rum
fördröja gången af ett ur och göra dess mekanik
trögare, så verkar mörkret, ensamheten och tystnaden
äfven ovilkorligt förslappande och döfvande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
