Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menniskans lifsmekanism, och just denna domning, denna
nedsättning, gjorde det möjligt för Roxane att
uthärda fångenskapens qval. Hur långa och tunga
blefvo icke dessa timmar och dagar, som oräknade
och osedda, skredo fram, medförande ingen annan
förändring än släckandet och tändandet af hennes ljus
och dörrluckans regelmessiga öppnande hvarje qväll.
Roxane visste emellertid icke vid hvilken tid
af dygnet detta skedde, och alla hennes bönfallande
frågor, hennes rop och hennes tårar dervid, fingo
aldrig något svar och framkallade, som det tycktes,
ingen rörelse.
De tysta och hastiga stegen utanför, som kommo
och aflägsnade sig och som hon lärt sig att urskilja
på långt afstånd, voro de enda ljud, som påminde om
en mensklig varelse, och slutligen blefvo de, i all sin
enformiga och kalla känslolöshet, likväl kära för henne,
ty dessa ljud voro de enda representanter af lifvet
och verlden, som hon lemnat.
Hon hade varit klädd i en tunn, hvit klädning,
då hon om aftonen lemnat sina egna rum, hon hade
ingenting medtagit derifrån, men den lilla boken af
Aimé Martin, hvilken hon och Elisa nyss läst och
hvilken denna lagt i hennes knä, då hon aflägsnade
sig, hade Roxane händelsevis stoppat i sin
klädningsficka och den blef nu för henne en skatt, hvars värde
steg för hvarje dag.
Den ädlaste, mest rene och djupsinnige tänkare
och filosof, som Frankrike då egde, fick här i mörkret,
djupt under det gamla tornet vid Genèversjön en
lärjunge, en hängifvenhet och en beundran, som han
troligen aldrig funnit, och som skulle i verkligheten
åstadkommit den lyckliga och helsosamma förändring
i hans fädernesland, hvarom han drömde, ifall alla
Frankrikes qvinnor rönt samma inflytande af hans
idéer, som Roxane de Sarassin.
Ingen menniska hvarken i Sverige eller
Frankrike tänker troligen numera på Aimé Martins
skrifter, ty för att erkännas eller ens läsas, måste en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
