- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
605

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

22.



Då Mylitta lemnat slottet, och fru Ditt blef den
stackars Roxanes fångvakterska, inträffade en
märkbar förändring i hennes vård. Hon fann med den
iakttagelseförmåga, som hvarje fånge snart ernår, att
hon nu berodde af en känslolös och likgiltig varelse,
hvars mekaniska handlingar icke medgåfvo hopp om
någonting och voro lika osäkra och oberäkneliga, som
vindens fläkt eller solens sken den ena dagen eller
den andra.

"Som vinden eller solen," upprepade Roxane
helt tyst med ett stilla svärmeri. "Ja, just så, ty
den okända varelse, af hvars förmenta godtycke jag
beror och lefver, den lefver sjelf genom samma kraft
och vilja, som solen och vinden."

Den unga flickan lutade hufvudet i händerna
och försjönk i tankar — tankar af en sällsamt mild
och ljuf undergifvenhet, en slags egendomlig fatalism,
sådan som under sorgens skymning spirar upp i
menniskornas sinnen, liksom de fina, mjuka algerna på
den dunkla sjöbottnen, eller mögelsvampens
konstrika väfnad i källarhvalfvets mörker.

Det finns en verld i hafvets afgrund och jordens
djup, i solens strålar och i nattens mörker, en verld
i glädje och en verld i sorg, men orsakerna till
glädjens liksom smärtans känslor kunna vexla, vidgas
eller inskränkas till en otrolig grad.

Allt hvad verlden fordom kunnat bjuda Roxane
af lycka och njutning, skulle icke kunnat skänka
henne större fröjd eller gjort henne mera tacksam än
den sten, som man lossat ur hvalfvet i hennes
fängelse för att låta dagsljuset intränga dit.

Hon hade nu i tio månader lefvat i denna graf,
och hon var nästan lika oigenkänlig till kroppen som
till själen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free