Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilka omsorger, hvilka planer och bemödanden
ifrån detta ögonblick att bevara det lilla dyrbara lif,
som skulle förljufva hennes eget och som syntes
henne långt vigtigare än detta! Hela denna dag var
en fest af glädje och sinnesrörelse, af vaksamhet
och hopp.
Arma Roxane! I jordens djup så väl som på dess
yta gälla samma lagar; de rubbas icke, de gäckas
icke ens för en enda dag ...
Ju högre fröjd, dess större smärta; se der deras
oundvikliga dom. Hvad vi vinna i glädje, njutning
och själfullhet, det gälda vi åter i oändligt lidande.
Den ena känslans höjd betingar just den andras; och
detta är en tröst, på samma gång som det är bittert.
Morgonen derpå var fågeln död. Med mindre
förmåga att njuta lifvet än Roxane, hade han också
undgått hennes lidande. Då hon i långa månader
kunnat uthärda mörkret, ensamheten och saknaden
af dem, hon älskade, kunde han icke ett enda dygn
undvara moderns varma, skyddande vinge och solens ljus.
Roxane hade knappt kunnat sofva om natten
af oro för sin vunna skatt, och den första
sparsamma strålen af dagen väckte henne.
Hon sprang upp med en spänstighet och kraft,
som hon icke känt sedan sitt inspärrande, och
skyndade fram till muren under gluggen, der hon så
omsorgsfullt beredt honom ett läger.
Ack! han låg der väl qvar, men ögonen, som i
går voro så klara, de voro nu slutna och insjunkna,
vingarne voro utbredda som till flykt, och de små,
stela fötterna utsträckta.
Roxane uppgaf ett sönderslitande rop och föll
ned bredvid honom, öfverväldigad af bitterheten i
sitt svikna hopp.
Den smärta, hon kände, var nästan jemförlig med
den, hon skulle känt, om det varit hennes eget barn,
som legat dödt framför henne, ty med hennes sorg
blandade sig genast den nyväckta kärlekens
oegennyttiga tillfredsställelse öfver den lilla varelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
