Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästan hvarje snillrik skald, författare eller i
tankens verld utmärkt man har egt — icke en
älskarinna, hvilket vore ingenting anmärkningsvärdt —
men en genialisk qvinlig vän; ty det qvinliga geniet
eger just egenskapen att komplettera männens sträfva
och djupsinniga intelligens; den hemlighetsfulla
tjusningsgåfva, som kärleksgudinnan fordom ansågs meddela
vissa af sina älsklingsbarn, bestod kanske just i
geniets eld, åtminstone var det den förnämsta lockelsen
hos Athens hetärer.
Öfver Elisas hela skaplynne, i ljudet af hennes
röst och hennes milda, men fasta sinne låg ett
skimmer af denna eld, som gaf färg och poesi åt hennes
tankar och språk; hon hade alltid egt den, men den
framlyste nu mer förädlad och glänsande, och Astley
erfor snart det lifliga och friska intresse, som en
genialisk qvinna inger och som han icke sedan sin
första ungdom känt.
Han tänkte icke på eller uppfattade icke hvarför
han ihågkom hvarje af Elisas ord, hvarför han nu
först beundrade den hängifvenhet, som osedd och i
hemlighet följt och vakat öfver honom, och
hvarför han längtade att återse henne med en nervös
otålighet.
Emellertid ansåg sig Elisa hafva afslutat sin
räkning med den verld, hvari hon sedan fyra år lefvat;
hon tyckte sig hafva läst den sista sidan af sin
lefnads roman och sett boken hopslagen framför sig i
samma ögonblick, som hon såg porten till hotellet i
Wiesbaden stängas mellan henne och Astley.
Hur ofta skulle hon icke i sitt kommande
ensliga och tysta lif åter öppna denna bok och i
minnet ord för ord genomgå dess blad, för att slutligen
liksom nu stanna vid den egentliga behållningen —
öfvertygelsen att ingen annan qvinna skulle få den
plats i hans hjerta, som hon egt; ty hur upphöjd vår
kärlek än är, går den likväl aldrig derhän i
oegennytta, att den önskar se en annan fullkomligt ersätta
oss hos den älskade. I detta fall vore det endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
