Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlekens lik, som flutit upp till den allmänna
menniskovänlighetens nivå.
Elisa satt nu vid Roxanes sjukbädd med samma
ömhet och tålamod, hvarmed hon ett år förut suttit
vid lord Hawerfields; och Stjerne, som i samråd med
doktor Pingler anlitat all sin skicklighet och
erfarenhet som läkare, hade likväl ännu icke efter åtta
dagar kunnat bringa redighet och sans i den arma unga
flickans af feberns yrsel förvirrade sinnen; hennes
afmattning och hopplösa tillstånd tycktes nästan
tilltaga för hvarje dag.
Der ungdomens underbara lifskraft ligger bakom
sjukdomens abnormiteter, kan naturen emellertid göra
underverk, och ändtligen randades den dag, då
Roxanes ögon förlorat feberns eld, och då de matta, men
med rediga och undrande blickar, fästes på Elisas
ansigte, som hon nu först igenkände.
Hon hade lyckligtvis i början glömt, eller ansåg
som en dröm, framkallad af febern, den långa,
fasansfulla fångenskapen, hvars följder varit nära att kosta
henne lifvet. Det var först långt derefter, då
minnet allt mera klart och hemskt trängde sig på henne,
som hon fick förklaring öfver sin befrielse, och i sin
ordning berättade den tillfällighet, som låtit henne
åhöra den nygifta baronessans och hennes brors
samtal i det olyckliga kabinettet, hvarur hon aldrig
sedan utkom.
När Roxanes sjukdom en gång var bruten,
förbättrades hon snart, och denna tid af konvalescens,
af mildt och långsamt återvändande till lifvet, blef
för den stackars unga flickan en sällhet, som lät hela
hennes själ försmälta i en hymn af glädje och
tacksamhet.
Hvad Stjerne angick, vågade han ännu icke oroa
henne med sin afresa, och han hade både af doktor
Pingler och fru Ditt fordrat en fullkomlig tystnad
om hvad som tilldragit sig i slottet. Hvad den
sistnämnda angick, begärde hon icke bättre än att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
