Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saken hemlig, då hon fruktade att antingen på ett
eller annat sätt få efterräkningar derom.
I det rum, som förut varit Roxanes
sängkammare, låg denna nu blek och kraftlös, men med hvarje
andetag insupande den lifgifvande ljumma
sommarluften, som, mättad med törnrosornas doft och
lindblommornas egendomliga, retande arom, strömmade in
genom det öppna fönstret; denna luft, som hon så
länge saknat, och som på samma gång den fylde
hennes lungor, äfven fylde hennes hjerta med ungdomens
och kärlekens lycka, och lät lifvets varma vågor
strömma med allt högre färg genom hennes ådror.
Bredvid hennes säng sitter Elisa i en af de stora
länstolarne och håller en öppen bok i handen; men
hon läser icke, ty hvartill skulle det väl tjena, då
Roxanes blickar halfslutna och drömmande hänga vid
Stjernes klara ögon, och bådas läppar, ehuru stumma,
tyckas utbyta de tankar, ord och löften, hvilka icke
behöfva ljud för att höras och uppfattas af deras
hjertan.
Han har nyss kommit in för att underrätta sig
om sin stackars lilla skyddslings tillstånd och tyckes
nu, der han till hälften knäböjd, sjunkit ned på
mattan framför hennes säng, anse detta lif, som han för
andra gången räddat, såsom sin egendom; han antar
en faderlig ton i sina frågor och ett värdigt lugn i
hållning och blick, men denna aktningsvärda rol blir
snart något sväfvande och slutligen som nu, smälter
den bort i ett outsägligt uttryck af tillbedjande ömhet.
Elisa suckar, då hon ser dessa båda varelser så
lyckliga under det närvarande ögonblickets molnfria
himmel, men vid tanken på Roxanes mor intar henne
en sorglig aning, att äfven mellan dessa hjertan skola
fåfängan och egoismen ställa sig såsom skiljemur.
Från Alfs friska, manliga ansigte sväfva
emellertid Roxanes ögon rundt omkring rummet; hon vill
liksom frossa i njutningen att se sig omgifven af denna
enkla, men fullkomliga komfort, hvilken utgör en
så angenäm kontrast mot minnet af det underjordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
