- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
662

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket obehagligare, som ni, min mor, utspridt
ryktet om vår trolofning."

"Så mycket större skäl att du genast verkställer
din afsigt att uppsöka henne ... den vackra enkan
är en ung person, utan egentlig uppfostran, det
finner man mycket väl, hon saknar den takt, som
tillhör hennes närvarande rang; hon har nu begått en
oförsigtighet, det är allt, och det tillhör dig att
återföra henne."

"Men om hon icke vill låta återföra sig ... om
jag påträffar en rival med välgrundade anspråk på
hennes hand ..."

"Det kan icke gifvas några mer välgrundade
och förnuftiga anspråk än dina, ty de äro hela familjens.
Påminn dig hvem hon är; det är icke en vanlig vacker
qvinna, hvilken narrar en förälskad tok att löpa efter
sig, det är din onkels, Josef Rosenheins enka, som
måste återfinnas. Hvad som än möjligen har passerat,
kunna vi icke förbise vigten deraf, så vidt hennes
äktenskap är lagligt och bevitnadt."

"Åh, derom är intet tvifvel!" inföll markisinnan
bittert vid minnet af hennes egen tvungna närvaro
under vigseln i Berns domkyrka.

"Nå väl, efter som den saken är afgjord och vi
inse att våra intressen äro gemensamma, så torde
tiden nu vara inne att säga er, min kusin, några ord
af högsta vigt, som länge sväfvat på mina läppar,"
återtog baronessan långsamt och fästade sina ögon
med ett eget uttryck på fru Sarassin.

"Hvad menar ni?" mumlade denna otydligt.

"Jag är öfvertygad att ni icke skall missförstå
mig," fortfor hon, läggande sin hand på markisinnans
arm, "att ni uppfattar vår ömsesidiga ställning såsom
medlemmar af samma familj, och att ..."

"Ursäkta, min mor!" afbröt baron Fredrik, som
anade hennes afsigt att yppa deras misstankar om
det förlorade arfsbeviset, och kände sig osäker om
rätta ögonblicket var inne att ändtligen begagna den
vigtiga upptäckten och om saken verkligen var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free