- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
703

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det var lördag, och på den dagen måste kök och
rum, förstuga och trappa skuras; oaktadt en i den
rätta och fullkomliga hushållsordningen mindre
initierad person kanske skulle funnit denna så ofta
återkommande procedur mycket onödig. Dessutom skulle
mat kokas och stekas för söndagen, då man borde
vara stilla och ledig, och de båda qvinnorna
ansträngde för öfrigt sin uppfinningsförmåga till det yttersta,
för att åtminstone få denna enda dag i veckan så
bråksam, som möjligt. Så sannt är det, att äfven
obehagliga och motbjudande vanor till slut blifva oss
nödvändiga.

Det hade i dag också verkligen lyckats dem, ty
husets hela linneförråd, som längesedan blifvit bykt,
hade af några invecklade skäl ännu icke kommit att
blifva behörigen mangladt, sorteradt och inlagdt i
linneskåpen.

För den skull hade således dagen förut tvänne
bondgummor tillkallats ifrån byn, att verkställa det
första momentet i denna vigtiga akt; och mamsell
Petronella hade således denna dag äfven haft tvänne
stora korgar med linne att ordna och förvara.

Den hederliga gumman var derför helt trött och
belåten denna qväll; ty begreppet om vår
nödvändighet och nytta här i verlden är nästan ett
vilkor för lifvet; ett vilkor, som, sällsamt nog, tycks
blifva mera nödvändigt, ju mindre af lifvet som
återstår.

"Hvem skulle väl lika samvetsgrannt som jag
vilja hålla huset i ordning," tänkte mamsell Petronella,
helt naivt vändande bakfram på lifvets förhållande,
i det hon, då alls ingen annan fanns, som
representerade ’huset’, blygsamt gjorde sig sjelf till det
nödvändiga medlet för serveters och dukars, kök och
kastrullers tillvaro och bestånd.

Hon var emellertid hvarken enfaldig eller
tanklös, och mången, som är yngre och klokare än hon,
lefver i samma lyckliga villfarelse om sin egen vigt
och verksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free