Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfredsställelse såsom tröst i olyckan, och gick att
snygga sig sjelf och de yngre syskonen för att kunna
begifva sig af till den nya våningen.
"Thore och jag springa fatt vagnen och åka med!"
ropade lilla Robert fattande sin mössa och försvann
genom dörren, innan systerns varning hunnit hans
öra, och nu återstodo de tvenne minsta barnen, som
af lilla Ebba, en tolfårig syster, fördes in i
barnkammaren för att påklädas.
"Mitt ärende var egentligen," återtog fru
Albertine, vänd till sin svägerska, "att bedja din man äta
middag hos oss i dag ... Det är godt, att herrarne
komma undan sådant här obehagligt stök."
"Det är det visst, jag tackar dig rätt mycket,
kära Albertine."
"Nu ska vi icke uppehålla dig längre ... Hvad
du ser trött och medtagen ut, kära Amelie ... men
du är också så oförståndig, allting skall du göra sjelf."
"Ja, det är, som hennes man alltid säger," inföll
fröken Ättehög. "Amelie finner ett riktigt nöje uti
att trötta ut sig, det är hennes mani att spela rolen
af martyr ..."
"Om du vore förståndig, så lemnade du allt det
här bråket och kom att äta middag med oss."
"Hvem skulle då styra med detta?" sade fru
Amelie leende.
"Det blefve nog gjordt ändå; du har ju en
fullväxt dotter och en pålitlig jungfru dessutom ... det
måtte vara nog ... Ah, se der kommer just din man
... Goddag, kära svåger!" tillade fru Albertine och
räckte handen åt en herre, som med hatten på och
käppen under armen, häftigt kom in genom salsdörren.
"Tjenare, mina damer!... Det var rätt att ni
kommit hit och hjelpa Amelie flytta," sade artigt
revisor Tullbom, som vid inträdet haft en mycket
förargad och vresig min, men nu klarnade upp och aftog
hatten för de främmande.
Han var en lång femtiårig herre med mycket
omsorgsfull och ungdomlig toalett, blå långhalsduk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
