Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hällor under de spegelblanka stöflarna, hatten på sned,
käppen beständigt svängande i luften som en
regementstrumslagares staf och ett utseende af sprätt, som
nästan rättfärdigades af hans vackra figur, hans sätt
och hans svarta peruk.
"Nå, hur går det, Amelie?" tillade han vänd till
sin hustru. "Du har icke slutat ännu, tror jag? ...
Doktorns äro mycket angelägna att få komma hit;
man flyttar på dem ... Kan icke ett par rum blifva
lediga till middagen?"
"De hafva redan kommit; hela sängkammaren
står full af deras möbler," svarade hustrun.
"Men det är icke tillräckligt ... jag lofvade dem,
hela våningen i ordning och ledig i qväll ..."
"Men, min vän, det är omöjligt; vi hinna icke
få rent här till dess, och dessutom låter man oss icke
komma in i de nya rummen."
"Åhjo, frun der borta har röjt ur sin sal, och
bara du nu skyndar på, så går det nog; allt beror på
att beräkna sin tid och taga den i akt; men detta är
icke fruntimrens sak; jag äter middag hos Sebastians,
så att jag gör dig icke något besvär, och på
eftermiddagen är jag tillsammans med en resande, som bjudit
på sexa vid Hasselbacken; du kan låta Anna vänta
på mig för att öppna, i fall jag kommer litet sent."
Fru Amelie svarade ingenting; hon kysste sin
man, som bjöd svägerskan armen, och aflägsnade sig
med de båda främmande damerna, under det alla tre
kommo öfverens om, att "den snälla Amelie just var
i sitt element med stök och bestyr", och att det aldrig
var värdt att försöka hjelpa henne, ty hon ville
nödvändigt göra allting sjelf.
Revisor Tullbom hade varit en vacker karl och
ansågs för ett qvickhufvud. Han hade i sin ungdom
varit omtyckt och eftersökt af alla; god sångare,
lycklig namnsdags-poet och karikatyrtecknare, egde han
dessutom talang på sällskapsteater och en
beundransvärd förmåga att härma både menniskor och djur.
Till följd af alla dessa angenäma egenskaper ansågs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
