Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det sitter en ringklocka der i hörnet, som också
är min, don kostar tre kronor, om herrskapet vill
behålla den; och der bredvid är en spik för spegeln,
den kostar tjugufem öre utom inslagningen. Och här
i rummet näst intill har jag en präktig gymnastik och
duschinrättning; den skulle just passa för herrskapet;
var så god och stig in och se på den. Jag har sjelf
nyttjat den hvarenda dag. En ung öfvergifven enka,
som jag, behöfver något medel att hålla sig vid humör;
man blir så glad och lätt af en kall dusch om
mornarne; alla fruar borde nyttja en sådan att muntra
sig med; den skulle riktigt passa för fru Tullbom."
Fru Kantarell, som verkligen lyckats att få ut
gardinkrokarne med saxen, hoppade ned, slog upp
dörren till nästa rum och nödgade den motsträfviga fru
Amelie följa sig.
Der inne fanns mycket riktigt en dusch-apparat,
som luktade unket och illa, och hvars gula
oljetygsgardiner hon liksom inbjudande upplyfte, sprang sedan
till ett piano, som stod framdraget midt på golfvet,
och spelade med stormande fart några takter af en
vals utan att derföre upphöra med sin konversation.
"Min man var instrumentmakare; jag har det här
pianot efter honom, och som jag gått i en obegripligt
berömd pension och fått en mycket stilig uppfostran,
så muntrar jag mina hyresgäster med att spela för
dem ibland. Ah, se der ligger nyckelknippan, som
jag letat så vildt efter. Amanda!" ropade hon med
en så öfverraskande styrka, att den stillsamma fru
Tullbom hoppade till af förskräckelse.
En slarfvig piga utan skor kom vid detta rop
springande genom rummen, och hennes matmor tillade
genast med brådskade ton:
"Här har du nycklarne! Skynda dig nu, så att
löjtnanten får sin qvällsmat med hast."
"Men jag tror icke det finns något att gifva
honom; frun åt visst sjelf upp det sista som fanns,"
mumlade Amanda tvekande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
