Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nej, mamma," svarade Ferdinand, som stuckit
fingrarne genom håret, så att det stod rätt i vädret,
och med förvirrad min såg upp ifrån sin bok.
"Du får icke vara i fred här inne, min stackars
gosse," återtog modren och strök med ömhet från hans
panna det tilltufsade håret, som nyss kommit allt för
nära ljuset och blifvit svedt i ändarne. "Skall du
äfven i natt sitta uppe och läsa? Du blir så rödögd
och blek."
"Jag borde väl göra det, men jag är så slö i
qväll," sade Ferdinand med en grundlig gäspning.
"Fru Kantarell frågar, om hon får stiga in,"
ropade i detsamma kokerskan jungfru Anna i den
halföppnade dörren.
"Hvem är fru Kantarell?"
"Det är frun, som bott här förut; hon är ännu
qvar der inne och skall stanna här i natt."
Upplysningarna kunde icke fortsättas, ty den
omtalade trängde sig förbi sin förespråkerska i dörren,
lotsade sig med raska steg fram mellan sammanträngda
stolar och bord och stod bredvid fru Tullbom.
Det var ett rätt vackert fruntimmer om tretiosex
eller tretiosju år, något slarfvigt klädd, med en massa
långa trassliga löslockar hängande utåt ryggen,
garneringar, rosetter och uppfästningar i en oändlig
labyrint omkring sina ben och en afbruten papperssax i
handen.
"Ack förlåt mig!" utropade hon med en hög och
gladlynt röst. "Det är för tokigt med de här
flyttningarna, för allting vändes upp och ned. Jag har
visst råkat att tappa min nyckelknippa här inne, och
när man som jag har inackorderade herrar och hyr ut
rum åt resande, så behöfver man sina nycklar i hvart
ögonblick. Också har jag visst ett par gardinkrokar
qvar ..."
Fru Kantarell klättrade med särdeles vighet upp
på ett bord och började med saxen söka att borttaga
sina krokar, under det hon emellanåt tittade ned och
pratade på ett mycket muntert och ogeneradt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
