Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3. - Kapitel 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det är likväl omöjligt," återtog Gideon
bekymrad. "Hvad skall jag säga, hur skall jag kunna sätta
mig in i dina förhållanden; man skall kanske tala
engelska eller spanska med mig ..."
"Ah, var lugn, jag skall dressera dig, innan vi
uppträda; du skall få genomgå din rol för hvarje dag,"
sade Einar skrattande.
"Jag kan aldrig tro, att det lyckas; det blir ett
hyggligt spektakel, om någon känner igen mig."
"Ett pojkstreck, en bagatell, som icke betyder
någonting."
"Det tycker du, som kommer ifrån humbugens
land; men här i gamla ärliga Sverige ..."
"Nåväl, ja eller nej! Vill du tjena mig eller
icke?" sade Helworth häftigt och steg upp, i det en
mörk rodnad af vrede färgade hans panna.
"Se så, blif icke ond; jag gör som du säger,"
svarade Gideon, som var något inskränkt och egenkär,
men för resten den mest fromma och lätt ledda
menniska i verlden.
Hans amerikanska vän var deremot af en rå och
häftig natur. Hans uppfostran hade blifvit temligen
vårdslösad, och han hade framlefvat sin hela ungdom
under vanor och förhållanden, hvilka icke voro de
mest fördelaktiga för vinnande af sjelfbeherrskning,
ordning och sedlighet.
Den lille stele och ovige löjtnanten var i sjelfva
verket mjuk och medgörlig som en vaxbit i sin
kraftfulla, häftiga och halfvilda väns små starka och
senfulla händer, och innan de slutligen skildes åt för
natten, var den äfventyrliga förvexlingen aftalad och
öfverenskommen och rolerna inlärda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
