- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
54

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deltagarne strängt taget bibehållit sitt rätta och normala
förnuft.

Och se detta är just knuten. De ljumma och
dåsiga sinnena behöfva ju lifvas; den lilla tarfliga
spiritus, som väl i alla fall hvar och en eger, måste
knuffas fram och hettas upp, om den också icke kan
åstadkomma annat än bullersamma och omotiverade
skrattsalvor eller långtrådigao©sammanhängande tal,
ty det är då alltid roligare att säga dumheter, än att
säga rakt ingenting.

Sanningen är kanhända, att man söker något, som
icke finnes, ty "nöjet" är icke en satyr eller en bacchant,
det är en ren och himmelsk sylf, som sänker sig ned
till jorden endast för den första oskyldiga barndomen,
hvilken finner den bland tallkottar, blommor och flarn,
bläcktrumpeter och gunghästar; och det tillklutade
spöke med samma namn, hvilket man sedan ser,
omgifvet af vinångor och tobaksrök, framkalladt af en
öfverlastad mage och en blodfyld hjerna, har ingen
likhet med sin namne; skilnaden är den samma som
emellan en tillvriden, stel och onaturlig trämanequin
och en lefvande menniska.

Låt oss emellertid tillägga, att hvar och en har
sin smak och att i brist af nöje kan man vara
belåten med förströelse.

Fru Albertine Tullbom stod framför en trymå i
sin granna salong, bemödande sig att draga den
präktiga sidenklädningen, hvars tjocka veck representerade
ett par hundra kronor, så snäf och slät som möjligt,
öfver sina respektabla rundade former; hon liknade
ändtligen en rå med refvade segel, och jemkande på
sin brosch, der herr Sebastian Tullboms
miniatyrporträtt syntes, omgifvet af diamanter, vände hon sig om
för att mottaga sin svägerska och hennes dotter, som
inträdde.

Nu kommo också hennes egna döttrar in, klädda
med all den omsorg, som tillfället fordrade, och man
satte sig ned under väntan på de öfriga gästerna!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free