Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Du vet ju, att det är för vår kusin, Einar
Helworth, som vi i dag hafva främmande för?" sade Thérèse
half högt till Marina. "Jag riktigt längtar att få se
honom. Han var här på visit i förrgår, men vi voro
olyckligtvis borta, så att ingen mer än pappa råkade
honom; han hade förut varit uppe på pappas kontor,
och pappa säger, att han ser mycket stadgad och snäll
ut. Och vet du, att han har sin fordne skolkamrat,
löjtnant Krapp, med sig, och de hafva fattat en sådan
vänskap för hvarandra, att de aldrig kunna skiljas åt,
utan äro tillsammans beständigt, och derför kommer
han också hit, ty Einar har sagt, att han aldrig kan
hafva något trefligt utan honom. Löjtnanten är
mycket fattig, och jag tänker, att han gerna lefver på sin
rike väns bekostnad. Är du icke också bra nyfiken,
Marina?"
"Åh nej, jag kan icke säga, jag har icke alls
tänkt på honom," sade Marina likgiltigt.
"Vet du då icke, att han rest hit enkom, bara
för att välja sig en hustru?"
"Ja, jag tror tant Ättehög nämnde något derom,
men hennes meddelanden äro oftast endast fria
fantasier eller gissningar."
"Nej, det är rena sanningen; hans far har
skrifvit till pappa derom."
"Då blir det kanske en af er, som blir den
lyckliga," sade Marina skrattande.
De båda systrarna sågo med en hemlighetsfull
min på hvarandra, men svarade ingenting, ty just
detsamma inträdde fröken Ättehög.
"God dag, god dag, mitt herrskap! Så snällt af
dig, min lilla Albertine, att komma ihåg mig vid ett
sådant här intressant tillfälle!" sade hon med den mest
uppriktiga tacksamhet på sitt bleka och torra ansigte,
i det hon tryckte värdinnans hand och satte sig ned.
"Ack, mina vänner, ett sådant väder vi hafva! Jag
trodde, att jag skulle blåsa bort. Ursäkta, att jag
behåller min lilla mössa på mig, tills någon
främmande kommer. Så roligt att få göra unge Helworths
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
