Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Eva, gå ned efter rödvin till supéen; här har
du nycklarne till vinkällaren ... du måste gå sjelf; jag
vill icke, att du skickar någon annan."
"Men det är ännu qvar fyra buteljer sedan
middagen," svarade Eva och påsatte locket på glacedosan.
"Så enfaldig du är! Inte behöfva vi det dyra
vinet nu på qvällen, då de knappt veta hvad de
dricka ... Du skall taga till venster i källaren af S:t
Julien, som ligger der i lådan; det är alldeles nog."
Hon gick tillbaka in i matsalen, och Eva räckte
sig efter en liten lykta, som stod på en hylla öfver
hennes hufvud, påtände ljuset deri och lemnade rummet.
Vilfrids hjerta slog hårdt; han hade ganska väl
hört hvarje ord derinne; inom några minuter skulle
Eva troligen komma ned och gå förbi honom. Skulle
han fly eller stanna? Hvilken fråga efter det kloka
och afgörande resonnemang, som han nyss hållit med
sig sjelf! Hvartill skulle det väl tjena att träffa den
unga flickan på detta sätt?
Han vände sig om och gick långsamt tillbaka,
men genom någon obegriplig motsägelse stannade han
orörlig, innan han hunnit särdeles långt; det tycktes,
som om ljudet af de hastiga och lätta stegen der uppe
i förstugan skulle haft en oemotståndlig dragningskraft.
I nästa ögonblick syntes Eva komma utför
trappan; hon fäste ingen uppmärksamhet vid den mötande,
hon hade brådtom och drog sig endast intill väggen
för att komma förbi, då ljudet af hennes eget
framhviskade namn nådde hennes öra och kom henne att
stanna och lyfta upp hufvudet.
"Ah, kapten Vilfrid!" sade hon småleende och
utan synnerlig förvåning, ty hon antog, att han kom
för att supera hos hennes onkel. "Ni blir säkert
välkommen; man trodde sig icke få se er i afton."
"Man får det icke heller ..." svarade Vilfrid utan
att rätt tänka på hvad han sade.
Uttrycket i hans röst var besynnerligt, och Eva
såg på honom med förvåning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
