- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
87

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag sitter der i ett hörn af rummet, betraktande några
andra saker, inkommer ett fruntimmer i boden, och
jag igenkänner genast Marina, ehuru hon hade sin
slöja nedfäld.

Jag vände mig bort för att hon icke skulle
observera mig, men det var alldeles onödigt, ty det
stackars barnet, hvars ärende var att sälja en liten
guldring, som hon hade på fingret, var så brydd och
förvirrad öfver denna affär, som om hon skulle hafva
stulit ringen, och såg säkert icke ens, att någon
främmande fanns i boden.

Den förnäme juvelerarens förnäma bodmamsell
behandlade henne mycket vårdslöst och nedlåtande, och
hade säkert icke den minsta aning om att det dyrbara
smycke, som man stod i begrepp att sälja åt mig, just
var ämnadt åt den lilla tarfliga och blyga flickan, hvars
troligen enda och anspråkslösa dyrbarhet man
slutligen af gunst och nåd behöll för två kronor.

Marina gick sin väg med den eländiga summan,
och hennes lilla fula ring sitter nu här på mitt
lillfinger ... Men det egentliga och vigtiga i saken är
den fråga, som pinar mig: hvad skulle hon göra med
dessa pengar?"

"Det kan du väl förstå: någon tyllklut eller
bandstump e11er annat skräp, som flickor bruka hänga på
sig ... Fadren är fattig och har många barn; hennes
handpengar äro säkert mycket knappa."

"Nej, det var icke för egen räkning hon sålde
ringen; ty jag märkte, att det kostade på henne, och
hon var nära att taga den tillbaka igen; dessutom har
jag träffat på henne förut under nästan samma
omständigheter."

"Ja, det är ju klart, att det stackars barnet
behöfver pengar liksom alla menniskor."

"Men jag säger ännu en gång: till hvad? Då
hon lemnade boden, skyndade jag mig att följa henne
för att möjligen få se, hvartill hon skulle använda de
två kronorna. Hon gick mycket fort hela gatan utåt
utan att gå in i någon af de bodar hon passerade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free