Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då hon slutligen gått öfver slussen, trodde jag,
att hon endast ämnade sig hem, ty familjen bor på
söder. Emellertid vek hon af ifrån Götgatan och
fördjupade sig i några krångliga och smala gränder, tills
hon slutligen gick in i ett litet trähus af mycket
anspråkslöst utseende.
Jag väntade nära en half timme, spatserande fram
och åter med ständig utkik på den half öppna porten,
innan Marina slutligen återkom. Hon var nu åtföljd
af en ännu temligen ung och ganska snygg qvinna,
som ifrigt pratade med henne, och just som de skildes
åt, svarade Marina helt högt: "Jag kan icke tala om
saken för mina föräldrar, och derför får Thilda icke
blifva otålig, om jag icke kan lemna mer än dessa två
kronor för denna månaden." Qvinnan svarade några
ord, som jag icke hörde, och Marina tillade: "Jag
återkommer i alla fall vid vanlig tid om lördag." och i
detsamma skyndade hon derifrån, ty det började mörkna.
Jag följde henne äfven nu på afstånd, och först då
hon ändtligen hunnit sina föräldrars hus, återvände
jag hit."
"Hm, det var besynnerligt," sade löjtnant Gideon
sömnigt. "Det var väl något romantiskt
barmhertighetsverk, som fruntimmer ibland äro så begifna på.
Tror du icke det?"
"Jag tänkte verkligen derpå, men Marinas ord
antydde icke något sådant, och qvinnan, som följde
henne till porten, såg alls icke fattig ut."
"Då begriper jag ingenting," återtog löjtnanten
och fattade vattenkaraffen, som stod på
nattduksbordet, tömde nästan hela dess innehåll, utan att anse
dricksglaset nödvändigt, och vände sig sedan åt väggen
med tydlig afsigt att icke vidare fundera på saken.
"Om lördag skall jag vara der och utspana, hvem
som mottager hennes visiter och hennes penningar,
ehuru hon vill göra en hemlighet deraf," mumlade
Helworth, i det han gick in i sitt eget rum, ledsagad
af en långdragen och modulerad snarkning ifrån sin
vän, som redan sof den rättfärdiges lugna sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
