Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förställning hon hunnit förvärfva; hon blef blossande
röd, sammanvek papperet och lemnade hastigt rummet.
Fru Tullbom, hvars husmoderliga verksamhet, då
hon egnade sig åt handarbeten, endast omvexlade
mellan de olika klädesplaggen, hvars brister skulle
lagas, var nu sysselsatt att stoppa strumpor och hade
mycket obetydligt gifvit akt på sina barns lilla strid
om det ankomna brefvet, men Marinas ovanliga
sinnesrörelse fäste nu hennes uppmärksamhet; hon
bortlade den trasiga strumpan, hvari hon redan instuckit
sina fingrar, satte stoppnålen i det stora
ullgarnsnystanet och steg upp för att uppsöka sin dotter.
Inkommen i barnkammaren, der Marina ännu
bodde med sina små syskon, fann hon den unga
flickan, med det öppna brefvet i handen, sittande i så
djupa tankar, att hon icke ens genast hörde moderns steg.
"Mitt kära barn," sade denna sakta och lade sin
arm omkring dotterns lif, "ditt utseende derinne oroade
mig ... Hvad betyder din starka rodnad och din
förförlägenhet? ... Säg ... inte kan min egen, älskade lilla
flicka ha några hemligheter för mig?"
"Nej, nej visst icke, men ... men mamma skulle
aldrig kunna förstå mig, ty ... ty jag förstår mig icke
sjelf," hviskade Marina med tårar i ögonen och gömde
hufvudet vid moderns bröst.
"Hm, jag förmodar, att det icke är något så
obegripligt," sade modern med ett melankoliskt småleende
och tog papperet ur Marinas hand.
"Får jag läsa ditt bref eller vill du kanske hellre
berätta mig, hvarom det handlar?"
"Nej, läs det gerna ... du skall likväl säkert
ingenting begripa deraf."
Fru Tullbom satte sig ned bredvid Marina och
läste följande:
"Marina!
Många år af min lefnad ville jag gifva för att
dermed kunna återköpa den olyckliga timme, då vi
sist träffadas. Uttrycka dessa ord tillräckligt min ånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
