- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
120

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver den helvetiska häftighet och svartsjuka, som gjorde
mig vanvettig och förledde mig att så grymt
förolämpa er? ... Om ni kände mitt förflutna lif, så skulle
ni kanske kunna förlåta mig ...

Hvad tänker ni nu? Hur anser ni mig? Är ni
uppretad, eller föraktar ni mig så mycket, att ni icke
ens bryr er om att tänka någonting?

Jag vågar icke på länge visa mig för er... Det
är första gången i mitt lif, som jag för någon
menniska erkänt ångern öfver ett fel.

Jag reser i detta ögonblick härifrån, men jag
måste återse er; ni måste förlåta mig, ty ni skall
slutligen fatta, äfven ni, att kärleken ursäktar allt och
besegrar allt. Farväl!"


"Hvad i Herrans namn är meningen med detta?
Och hvad är det för en galning, som har författat det
här?" sade fru Tullbom helt förskräckt och nedlade
brefvet framför sig på bordet.

"Det är löjtnant Gideon Krapp."

"Den der besynnerliga menniskan, som åtföljer
Einar Helworth?"

"Ja."

"Men du känner honom ju icke?"

"Nej," sade Marina sakta, och lutade rodnande
ned hufvudet.

"Marina, i himlens namn, säg mig genast, hvad
detta betyder!" inföll den stackars modern bleknande
och drog sitt barn intill sig.

Marina hade aldrig haft någon hemlighet för sin
mor; det obetänksamma barmhertighetsverket med den
lilla flickan var den enda omständighet i hennes
oskyldiga och hvardagliga lif, som hon förtegat, af
fruktan att modern icke skulle tillåta de små
uppoffringar, som det kostade henne; nu kunde det emellertid
icke hjelpas, hon måste berätta hela händelsen,
liksom uppträdet hos Sy-Thilda, om det besynnerliga
brefvet skulle kunna förklaras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free