Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilfrid i trappan, och slöt med dessa ord, som skulle
mildra och förbättra saken:
"Men jag för min del inser nog, att det är sant,
som han sjelf erkänt, att han kom ifrån någon fest och
var lite drucken och icke visste, hvem det var, som
han träffade på, och alldeles icke, som man påstår, att han
verkligen ämnat fria till fröken, men då hennes rykte
var så der förstördt och hon blifvit så mycket
omtalad, så vände han sig till en annan."
"Till en annan?" upprepade Eva, blek och med
skälfvande läppar.
"Ja visst; vet icke fröken om att han är
förlofvad? ... Kors bevara mig! Hvar har jag kortet ... Jag
fick ett af Josefina, kammarpigan hos grosshandlarens
... för de hade godt om dem förstås ... Jag hade det
alldeles nyss här på bordet ... Se här är det."
Thilda, som rifvit om bland alla sina sybehör,
hittade ändtligen ett tillskrynkladt och nedsmutsadt
kort, på hvilket hon nystat litet svart silke, och med
en verkligen triumferande min öfver att vara den
första, som meddelade en så intressant nyhet, slet hon
hastigt bort silkesändarne, vek upp den märkvärdiga
papperslappen och lemnade den åt Eva.
"Hugo Vilfrid och Eleonore Tullbom", läste denna
omedvetet och liksom bedöfvad.
"Det var då alldeles för ohöfligt att icke skicka
kort till fröken, som är en slägting," fortfor Thilda.
"Men kanske att det icke har kommit fram ännu, ty
förlofningen eklaterades först för ett par dagar sedan
... Men kors så besynnerlig fröken ser ut! I hela
verlden! Jag tror hon svimmar! Drick litet vatten!"
"Nej, tack, kära Thilda; det är ingenting. Jag
har gått mycket fort och det är varmt ... det är
alltsammans ... Så, nu är det öfver ... Adjö!"
"Nej, gå icke ännu, fröken ser sjuk ut ... det
kunde väl aldrig heller bekomma fröken något, deras
elaka sqvaller och prat?"
"Nej visst icke ... Jag vill bara komma härifrån
... långt bort ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
