Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, det är det bästa. En måste hafva både
näbb och klor, om man skall slå sig igenom här i
stadsbullret."
Eva gick. Hon reste hem; hon återkom till sin
landtliga bostad, till sin lugna lilla kammare, som hade
synts henne så treflig, till den gröna ängen, de små
bullersamma barnen, allt det, hvilket förut
förekommit henne så vackert, så kärt och lyckligt, men man
skulle kunna säga, att af alltsammans återfann hon
icke mera en skymt.
Tung, grå aska, tjock fuktig dimma tycktes hafva
fallit öfver hennes anspråkslösa verld och gjort den
oigenkännelig.
Hon ville icke tänka, icke undersöka, hvad det
var, som hittills utgjort hennes lycka och som hon nu
förlorat; hon resonerade icke, sökte ingen tröst för
sina så grymt gäckade illusioner, hon kände blott att
hon led, och hon kröp ihop som en sårad fogel i
tystnad och ensamhet, underkastande sig den moraliska
smärtan, liksom man underkastar sig plågan af en
sjukdom.
Vid den första smärtsamma beröringen med
verldens lumpna, småsinnade och kanske ofta tanklösa
elakhet erfar det rena och känsliga sinnet denna
utomordentliga leda, denna krampaktiga rysning, som
förlamar själen.
Förvåningen och afskyn öfver att finna lögn,
egoism och bedrägeri, äfven der vi väntat och trott
på upphöjdhet och heder, förkrossa oss; vi misstro våra
egna sinnen, då vi upptäcka, hvilka oändliga nyanser
det dåliga eger, huru det börjar helt omärkligt i
sqvaller, tanklösa öfverdrifter, små "oskyldiga" osanningar,
barnsligt skryt eller omedvetet begär att alltid stiga
fram och visa sig sjelf på sin grannes bekostnad, hela
den långa skalan utåt ända till de brott, som lagen
bestraffar.
Vi förskräckas öfver dessa förrädiska, omärkliga
öfvergångar, denna förbistring i begrepp och blandning
af färger, som ofta göra det svårt att genast afgöra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
