Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det fordras en hög grad af sjelfständighet och
kraft hos en ung qvinna, om hon skall kunna
motsätta sig alla sina anhörigas önskningar i dylika saker,
och hon gör det sällan, om icke i hennes själ redan
uppstått aningen om, hvilket offer man i sjelfva
verket fordrar af henne och hvad hon förlorar dervid.
Marina hade under denna tid ganska väl förstått,
att hennes håg och tankar, mer än nyttigt och
förståndigt var, sysselsatte sig med den förmente fattige
löjtnanten, som hennes mor så bestämdt ogillade och
hvars fel hon sjelf ganska väl insåg; hon visste, att
detta tycke kanhända var en olycka, att hon aldrig
borde återse honom, men hon kunde derför icke
besluta att gifta sig med den lilla klotrunda, eldröda,
löjliga och egenkära varelse, som hon sett spela rolen
af förälskad i Thérèse, och hvars obegripliga frieri till
henne sjelf hon icke kunde förklara på annat sätt, än
genom någon tillfällig brytning eller oenighet med den,
som han verkligen velat ega, och för hvilken hon sjelf
nu möjligen skulle tjena såsom ett slags straffredskap.
Det var en af dessa vackra vårdagar, hvarom
stockholmaren icke vet något annat, än att
solstrålarne på ett pinsamt sätt reflekteras af de kala hvita
husväggarne, att man belamrar gatorna med
ställningar for att reparera, att vid stränderna af
Rörstrandssjön gatsoporna ännu icke hunnit sjunka, att
alla portar lukta oljefärg och planken stenkolstjära,
att man får äta spenat och halmstadslax och att äggen
icke äro så dyra.
Kring den lilla vackra prostgården hade syrenerna
redan stora knoppar, oeh bofinkarne sjöngo i lindarne
omkring den gröna gården.
Marina hade gjort en lång promenad och
hemkom just nu med en ofantlig bukett af sippor och
guldvifvor. Hon hade icke haft något annat sällskap
än den stora lurfviga bandhunden, och då hon kom
inom förstugudörren, mötte henne genast prostinnan
med en min af så mycken hemlighetsfull vigt och
betydelse, att den unga flickan, som under hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
