Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
promenaden varit sorgsen och tankfull, nu måste småle och
sade glädtigt:
"Hvad har händt? Tant ser ju ut, som om hon
komme sväfvande i ett moln af intressanta
hemligheter."
"Så är det också," svarade den vänliga frun
skrattande. "Kom in så skall jag genast låta molnet
urladda sig ... Här har inträffat något särdeles ovanligt,
medan du varit borta."
Marina kastade halmhatten ifrån sig, stoppade
sans façon alla sina blommor ned i ett vattenglas i
salen och följde tanten in i det lilla förmaket till höger,
der familjens egentliga prakt- och lönrum ansågs vara.
"Nåväl, jag är idel öra. Hvad är det nu?"
"Först har du här ett bref ifrån din mor; det
kora med posten som vanligt, och sedan ..."
"Fortsätt, lilla tant; jag läser brefvet efteråt med
mera lugn."
"Nå ja, jag sitter här helt stilla som vanligt, och
din onkel var utgången åt egorna, då jag får se
kyrkvaktarens pojke, lilla Anders, komma springande öfver
gården af alla krafter, och strax derefter hör jag ett
häftigt prat i köket. Jag förmodade, att våra får
kommit in på grannens gärde, att gamla Stina i
fattigstugan fått ondt i magen eller kanske till och med
att elden kommit lös i bastun, der man håller på att
röka skinkorna, och jag gick derför genast ut för att
vara till hands, om så skulle behöfvas ..."
"Nå, var det ingenting af allt detta?"
"Nej, det var i stället en lång och oredig
berättelse om en främling, en resande herre, en sådan
der "bonatist med bleckfodral på ryggen", som Anders
uttryckte sig, hvilken kommit gående utmed åbrädden
der borta vid sågverket och fått se tvenne små pojkar
leka och brottas på den stora sågspånshögen. Den
lösa spånen rasar undan för dem, och båda pajkarne
falla i vattnet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
