Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han skulle hafva spruckit, i stället att få benet
afbrutet ..."
"Marina! Är detta ädelt? ... Är det vackert taladt?"
inföll tanten missnöjd och förebrående.
"Nej, det var illa, förlåt mig; men jag är
öfvertygad att tant misstar sig. Hvem säger att det skulle
vara Einar Helworth?"
"Det säger han sjelf, och detta må väl vara nog.
Han var på vägen hit för att träffa dig, ty han har
af dina föräldrar, med hvilka han brefvexlat, fått
tillåtelse att sjelf mundtligen framföra sitt frieri och söka
vinna ditt bifall ... Läs dessutom din mors bref, som
du har i handen; det innehåller troligen något om
hans afsigt."
Marina uppslet kuvertet och genomögnade hastigt
det icke särdeles långa brefvet, vek det sedan
långsamt tillsammans igen och sade tankfullt:
"Det är, som tant säger; mamma underrättar
mig verkligen om hans ankomst ... men att han skulle
rulla sig som en boll ned i ån! ... Nej, jag kan icke
tro detta! ... Har tant sett den främmande?"
"Visst har jag det; jag har ju sjelf nyss lagt
kalla omslag om hans svullna ben."
"Ack, tant, det är icke svullnad; hans ben äro
så af naturen; det är en liten tjock och fet herre,
rund som ett klot ..."
"Jag begriper icke, hvad du menar med dina
klotrunda idéer," af bröt prostinnan förtretad och en smula
sårad med afseende på sin egen figur. "Han är deremot
alldeles för lång och mager i mitt tycke, något brun
i ansigtet, men med vackra drag och särdeles
uttrycksfulla ögon; litet otålig naturligtvis och häftig kan
hända, som ungdomen alltid är, öfver smärtorna och
sin otur att blifva liggande till sängs, då man vill
uppträda som friare."
Marina hade blifvit alldeles blossande röd under
tantens beskrifning; hon igenkände den allför väl och
misstänkte genast, att den djerfve och framfusige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
