Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lysande, men tunga och ansvarsfulla bördan af ett
gammalt ädelt namn och stora rikedomar. Den för tretio
år sedan firade och vackre gardeslöjtnanten hade
hvarken det ena eller andra, hvarken någon aktning för
sig sjelf eller sitt namn, och hela hans lättsinniga och
tanklösa lif tycktes i stället gå ut på att nedsätta båda.
Nu satt han här, full af krämpor och bitterhet,
allt för sjelfvisk och inskränkt för att ens veta, hvad
han förlorat, eller fatta, hvad han kunnat vara, och
endast fördömande den afskyvärda "otur", som låtit
honom, mer än andra, på detta sätt få plikta för den
"oskyldiga böjelsen att lefva alltför högt", som han
sjelf uttryckte sig.
Genast, då sjukstolens trissor hördes, hade
Marianne tagit buketten och kastat ned den i
fönsterposten, bakom en liten jardinière, som stod der, och då
guvernanten tycktes vilja hejda henne, hviskade hon
hastigt, just som hennes far syntes i salongen bredvid:
"Låt den ligga, bästa Cornelia ... Jag vill
undvika den ledsamma konversation, hvartill den skulle
gifva anledning."
Miss O’Barry gjorde en min af tvungen
resignation, och grefven, som nu kommit fram på golfvet och
stannat vid frukostbordet, utropade genast med en gäll
och obehaglig röst:
"Nå, Marianne! Kommer du icke och helsar på
din far? ... Ingen märker mig, tror jag ... Hvad hafva
damerna att hviska om derborta?"
"Se så," tillade han, då dottern temligen flyktigt
kysst den gula darrande hand, som han räckte henne.
"Se så, berätta mig nu något om hannes majestät
enkedrottningens supé ... Den var charmant, förmodar
jag, ehuru jag icke mera kan offra mitt underdåniga
nit och min erkända och, så nådigt och smickrande,
berömda talang, att ordna och representera vid dylika
tillfällen ... Åh, jag glömmer aldrig hvad ett
qvickhufvud, Charles Lejonkrans, sade ... du mins ju honom,
Marianne, han lefde ännu för ett par år sedan ...
vacker karl ... rumlare och petit crevé af första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
