Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordningen ... han sade just på en soaré, der jag hade äran
att mottaga hennes majestäts gäster ... Ah! fördöme
den åsnan Liljebäck!" afbröt sig hofmarskalken
grimaserande och storskrikande in i örat på den alldeles
bredvid stående kammartjenaren, som helt förfärad tog
ett steg baklänges. "Du har glömt luftdynan, ditt
kräk! ... Armen sjunker ned, så att jag får kramp ..."
Grefven fick ett häftigt anfall af hosta och
qväfning, som slutade i den ena våldsamma nysningen efter
den andra, och de båda fruntimren gingo alldeles miste
om att i dag få höra den hundra gånger upprepade
historien, medan den försumlige Liljebäck skyndade in
efter dynan.
"Har icke grefvinnan varit synlig ännu? Ah? se
der kommer hon," återtog grefven, då han hunnit
stilla sig, fått en kudde under hvardera armbågen och
blifvit torkad om munnen som ett barn, i detsamma
hans fru syntes i salongsdörren.
Hon var ett fruntimmer om fyrtiofem år, till
börden irländska, liksom hennes gamla vän och
sällskapsdam, och med en min af stel och högdragen
aristokrati, som vid första åsynen gjorde henne föga behaglig.
Då hon nu smålog emot sin dotter och
guvernanten, i det hon besvarade deras helsning, syntes
hennes ansigte emellertid mera mildt och vänligt, och
det förmenta högmodet deri förvandlades till ett drag
af hemligt och undertryckt bekymmer, som varit gömdt
derunder.
"God morgon, min vän! Huru befinner du dig
i dag? ... Har natten varit lugn?" sade hon med mera
artighet än verkligt deltagande, vänd till mannen,
hvars ansigte vid hennes åsyn tycktes blifva ännu mera
vresigt och bittert än förut.
"Har natten varit lugn," eftersade grefven
förargad. "Hvilken enfaldig fråga, upprepad sedan tio år,
för hvarje morgon ... Kan du aldrig förskona mig
derifrån, kära Emelina!"
"Ursäkta mig. Jag ville veta, huru du tillbragt
din afton sedan vi farit bort," återtog grefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
