Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nej, men en grefve Darroz, hvars morfar var
Englands förste minister och hvars alla förfäder varit
utmärkte män ..."
"Liksom min far, kanhända?" afbröt grefve Allan
med ett oskyldigt småleende.
Grefvinnan bet sig i läppen, men utropade genast
lidelsefullt:
"Om han icke är det, så blifver din förbindelse
sa mycket större ... O! Allan, min enda son!
Min älskling! Finns då inom ditt bröst ingen känsla, som
besvarar mina ord, mina förhoppningar att en dag se
dig värdig ditt namn?"
"För all del, älskade mamma, lugna dig och betänk,
att jag ju redan är löjtnant, och jag ger mig fan på
... ursäkta mig ... jag menar, att jag är alldeles säker
på att, innan jag är fyrtio år, åtminstone vara chef
för ett rangregemente, ehuru jag, fördöme mig, icke
är karl att lära mig föra pluton."
Grefvinnan knäppte händerna hårdt tillsammans,
såg en minut på sin son allvarsamt och sorgset och
lemnade rummet utan att säga ett ord, men med en
suck så djup, som om hennes hjerta varit nära att
brista.
"Ack de mammorna! De äro då af ett
märkvärdigt species," mumlade grefve Allan och vände sig åt
fönstret. "Kors för tusan! Se lilla Zuleima! Så
oförsigtigt! ... jag tror hon ämnar sig hit, den lilla
tjufungen," tillade han hastigt och skyndade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
