Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slags smörja till malens utrotande kokte och ångade
öfver elden som ett rökelsekar och tycktes med sin
intensiva lukt kunna fördrifva icke endast mott och
mal, utan hvarje lefvande lif i närheten.
"Det var fan, hvad det osar ... Frun bränner
taglet, det känner jag," sade löjtnanten hostande och
såg sig omkring efter någon ledig, vrå för att sätta
sig ned.
Fru Cantarell kastade hufvudet stolt tillbaka och
inföll med afgörande ton:
"Det är just min hemlighet att hafva uppfunnit
en lukt, som förslår ... Dessutom disponerar jag min
lokal och mina reningsmedel, skulle jag tro ..."
"Ja visst, min nådiga; men efter vi äro grannar
och jag för tillfället är husvill, så ..."
"Hvad gör Neptunia der inne då?"
"Hon har skaffat sig en mängd uppgifter på supige
och indiskrete äkte män och bredt ut alla de der
papperslapparne öfver hela rummet ..."
"Nå, med sådant vore då icke svårt att fylla ett
helt hus," afbröt fru Cantarell skrattande.
"Och nu får jag icke alls störa henne i
sammanfattningen och granskningen deraf ... Det blir ett
"storslaget" arbete, som hon sjelf uttrycker sig, och som
hon tänker publicera med det första ... Emellertid så
står jag nu här med mitt bläckhorn, och ni, som alltid
brukar vara så god, kunde väl bereda mig en liten
plats der borta på kommoden ..."
"Nå, jag är väl tvungen då," sade fru Cornelia,
rörd af hans ytterst blygsamma pretentioner. "Man
skall aldrig vara rådlös eller ohjelpsam mot sina
medmenniskor ... Se här kan ni sätta er på krollspinten
och ha edra saker helt beqvämt på den trasiga
rottingsstolen, det blir ju rätt trefligt.
Löjtnanten suckade och skulle just klifva öfver
en uppsprättad madrass, som låg framför honom, för
att intaga den anvisade platsen, då dörren öppnades
bakom och fru Neptunia tittade ut. Hon var, för
ledighetens skull och för att icke vara generad i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
