Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litterära verksamhet, klädd i tofflor och en vid,
besynnerlig drägt af tunt urtvättadt tyg, som hängde löst
omkring henne, liksom hon icke skulle hafva haft något
vidare plagg derunder, och hennes hår tycktes icke
vara kammadt under de sista åtta dagarne.
"Gideon! Hvad har du här att göra?" ropade
hon i sträng ton. "Du komprometterar din maka,
ingenting annat, liksom jag skulle hafva drifvit dig ifrån
den husliga härden ... Kom genast in igen!"
"Men du förbjöd mig ju att sitta och skrifva
derinne," sade den olycklige äkta mannen, som icke visste,
hvart han skulle gå.
"Jag förbjöd dig att rubba mina papper, att skaka
på bordet och stöka till oreda bland mina vigtiga
statistiska uppgifter och anteckningar ..."
"Men det är mig ju omöjligt att icke röra på
armen när jag skrifver ... och du ..."
"Tyst! Stå icke der och trassla in dig i
krollspinten och spill bläck på dina manchetter, utan kom
in för att intaga den herskaretron, som de menskliga
fördomarne och den manliga orättvisan sedan
urminnes tid med id och dyrd förkunnat i det
äktenskapliga lifvet, der vi hittills varit slafvinnor, men som nu
genom det qvinliga snillets vaknande kraft fått en
dugtig ljusning, en bålstor framtid, ett arlasken till en
dag af jemlikhet mellan könen, eller snarare af
mannens nedflyttande till hans rätta kosmiska, men
måleriska urbild, hans egentliga roll af en djurisk,
propagerande Herkules ... en rå naturkraft, som ..."
Fru Neptunia hade i ett andetag upprepat en
hel strof ur sitt påbörjade litterära verk, hvari
hennes förvirring verkligen tyckes hafva hunnit en
betänklig höjd, och hennes man, hvilken tröttnat att hålla
sitt bläckhorn, kastade det nu förargad ifrån sig, klef
öfver allt skräpet emellan dem, sköt undan sin hustru
och gick in i rummet, men icke för att intaga någon
"herskartron", utan endast ett ansenligt glas konjak
ur en butelj, som han uppsökte i ett hörnskåp, och
sedan, innan den öfverraskade och uppretade frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
