Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde förekomma det, kastade han af sig nattrocken,
påtog en annan rock och skyndade ut.
"O, om jag hade Gustav Dorés ritstift!" utropade
Neptunia med händerna höjda öfver hufvudet, "för att
kunna afbilda just denna storvulna tilldragelse och ena
den med mina gripande skilderier af äkta män ... En
man, anlitande konjaksflaskan och flyende den
äktenskapliga åsen, då hans maka inbjuder honom dit ..."
"Men jag kan icke hjelpa, att jag tycker du är
dum, Neptunia, med dina konstiga ord och ditt
obegripliga prat ... sade fru Cantarell, som hela tiden
med likgiltighet ackompagnerat sin väns politiska tal
med bullret af den hammare, hvarmed hon inslog
stiften i en stol. "Du skulle icke bråka så mycket med
din man, det stackars fåret ... för det är han i alla
fall ..."
"Det tycks just vara du, min kära Fiken, som är
fåret," inföll Neptunia ännu mera uppretad. "Hvad
kan du bland dina malätna madrasser bedöma
verldens stora frågor ... vigtiga sociala frågor, sådana som
jag tagit på mitt program ..."
"Hm, Gud bevare oss från våra vänner!"
mumlade fru Cantarell med en oväntad och ganska riktig
uppfattning af saken.
"Men det är icke härom jag nu vill tala ... det
är om Gideon," fortfor Neptunia. "Såg du icke tigern
nyss framskymta hos honom eller snarare hans köns
fruktansvärda symbol: tiden, födande och uppätande
sina egna barn och trampande sin maka under
fötterna, då han begagnar sig af min glömska att lemna
nyckeln qvar i skåpet."
"Åh jag tycker det var icke så farligt ... han
kunde väl behöfva något att nedsvälja dina snillefoster
med ... du predikar ihjel honom, och jag tycker synd
om menniskan."
Neptunia höjde hufvudet med en min af ytterligt
förakt och ämnade gå tillbaka in i sitt rum, då någon
häftigt knackade på dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
